Sämsta elvan ever – och den märkligaste karriären

Argentina och Alcorcón i all ära – men det är svårt att känna sig laddad inför en vecka utan liga- och/eller CL-spel.

Men det är å andra sidan ett utmärkt tillfälle att ägna sig åt mindre viktiga grejer, som listor och omröstningar.

Det har gått inflation i omröstningar kring vad/vem som är bäst genom alla tider (oftast handlar det om idrottsmän). De ger sällan särskilt mycket eftersom omröstningarna oftast präglas av en rätt ordentlig dos historielöshet.

Roligare då med omröstningar om vad som är s ä m st.

Tidningen Sport genomförde en sådan förra hösten (och den känns fortfarande makalöst aktuell). De röstande fick ta fram en fotbollselva, närmare bestämt Barcelonas sämsta elva de senaste 20 åren (med andra ord en startelva bestående av spelare som representerat Barças A-lag någon gång de senaste 20 åren).

Resultatet — som är hårresande, det här laget hade inte vunnit många matcher — blev följande 4-3-3-uppställning:

Rüstu Recber – Gbenga Okunowo, Philippe Christanval, Frédéric Dehu, Winston Bogarde – Xabier Eskurza, Fabio Rochemback, Dragan Ciric – Geovanni Deiberson, Maxi López, Emmanuel Amunike.

Några av lirarna som hamnade precis utanför laget går inte heller av för hackor. Eller vad sägs om:

• Christophe Dugarry
• Xavi Escaich (min favorit, han var riktigt usel)
• Emmanuel Petit (många fransmän i den här omröstningen)
• Manolo Hierro (Fernandos bror)
• Ángel Cuéllar
• Julen Lopetegui (många målvakter också)
• Robert Enke
• Richard Dutruel (fransman OCH målvakt)
• Santi Ezquerro (missade laget men valdes till den sämsta värvningen de senaste åren)
• Jari Litmanen

Själv saknar jag speciellt en lirare (nåja): Boudewijn Zenden.

Holländaren kunde varken dribbla eller slå inlägg. Goda egenskaper hos en ytter. Hans tajming var verkligen usel, alla inlägg han slog gick direkt på täckande ytterback.

Annars är nog högerbacken i det här laget värd mest uppmärksamhet. Hösten 1998 gick 19-årige Samuel Gbenga Okunowo rakt in i Barcelonas startelva. Hela 21 officiella matcher (varav 15 från start) i Primera och Champions League blev det för den unge nigerianen som Louis van Gaal lyfte upp från Barça B som ersättare för Michael Reiziger.

Tack vare genomslaget i Barcelona fick han chansen att debutera för det Nigerianska landslaget och under 1999 och 2000 hann han med 13 A-landskamper för sitt land.

Okunowo debuterade för Barça mot Mallorca i den spanska supercupen den 18 augusti 1998 – precis som Xavi Hernández.

Saxat ur El Mundo Deportivo (1999-01-18).

Nästan exakt fem månader senare, den 17 januari 1999, ersatte han en skadad Reiziger i halvlek borta mot Real Betis. Katalanerna vann med 3–0 inför de 43 500 åskådarna på Benito Villamarín-stadion efter mål av Figo, Luis Enrique och Guardiola – och Okunowo skulle få godkänt av sporttidningarna dagen efter.

Vad ingen visste då var att nigerianen precis hade gjort sitt sista framträdande i FC Barcelonas tröja.

Därefter gick det tyngre för Gbenga.

Kolla bara den här CV:n:

• 1999–2000 Benfica (lån), Portugal
• 2001–2002 CD Badajoz (lån), Spanien
• 2002–2003 Ionikos, Grekland
• 2003–2004 Dinamo Bukarest, Rumänien
• 2004–2005 KF Tirana, Albanien (men först efter provspel här!)
• 2005–2007 Metalurg Donetsk, Ukraina
• 2006–2007 Stal Alchevsk (lån), Ukraina
• 2008 FC Aboomoslem, Iran
• 2009 VB Sports, Maldiverna
• 2009–? Waltham Forest, England

Från Iran till Maldiverna.

Ja, ni läste rätt. Maldiverna. Efter ett misslyckat provspel i norska Bryne var det där han hamnade.

Jo jo, det kanske har gått knackigt för Okunowo, säger ni. Men numera spelar han ju i Waltham i det engelska ligasystemet!

Waltham hör hemma i den åttonde divisionen.

Vilken jävla resa.